Heljestrand Knivfabrik grundades i Eskilstuna år 1808 av rådmannen Olof Heljestrand (1781-1837) som till Sverige tog den tidigare okända konsten att etsa och förgylla finare stålarbeten. Från början bestod tillverkningen bland annat av stålpennor, fickursfjädrar och sågar av stål, men efterhand flyttades tyngdpunkten och expertisen mot saxar, kirurgiska instrument och framför allt – rakknivar.
Efter faderns död 1837 drevs företaget vidare av äldste sonen, Nils Fredrik Heljestrand (1808-1868). Redan då tillverkades stora mängder rakknivar i verkstaden och företaget hade mer än 32 anställda.
Den yngre sonen Carl Victor (1816-1861), ofta förkortat C.V. i rakknivarnas stämplar, hade sedan liten lekt i fabrikens alla skrymslen och vrår. Redan vid 12 års ålder utförde Carl Victor enklare arbete i fabriken, och här skulle han också komma att stanna fram till 23 års ålder. Vid denna tid hade nämligen Kongliga Kommerskollegium väckt förslaget att främja finsmidesindustrins utveckling i Sverige genom att sända utvalda arbetare till främmande länder för att praktiskt ta lärdom och inspireras.
C.V. Heljestrand erhöll därför ett erbjudande om att för detta syfte resa till England, men då han saknade åtskilliga av de krävda förkunskaperna, bland annat kunskaper i det engelska språket, fick han bidrag för att under några månader införskaffa sig dessa kunskaper vid Teknologiska Institutet i Stockholm (nuvarande Kungliga Tekniska Högskolan). Hösten 1943 begav sig C.V. Heljestrand så till England, där han så småningom erhöll anställning vid Parker’s & Lindby’s knivfabrik i Sheffield.
Genom sitt trevliga sätt vann C.V. Heljestrand gillande och förtroende bland de engelska arbetarna, och han inhämtade så småningom de kunskaper som varit syftet med resan. Vid slutet av 1845 lämnade han därför England och reste via Belgien och Tyskland tillbaka till Sverige. Under hemresan passade han på att besöka Europas mest förnämsta och kända knivfabriker.
Väl tillbaka i Eskilstuna några månader senare lyckades C.V. Heljestrand, efter många hinder, i ett av stadens sliphus få hyra en liten skrubb om 4 alnars bred och 8 alnars längd (1 aln = 0,59 meter). Här inreddes nu, så gott det lät sig göra, ett slipverk efter engelsk modell med flera slip- och polerställningar. Inom detta anspråkslösa område undervisade han och lärde upp flera arbetare i konsten att tillverka saxar och bordsgafflar, vilket han fortsatte med till hösten 1849. Vid denna tid hade ett annat av stadens sliphus blivit ledigt att arrendera, och C.V. Heljestrand skrev under arrendekontraktet för detta på 25 års tid - med vår tids mått mätt en osannolikt lång bindningstid för ett hyreskontrakt.
Nu kunde C.V. Heljestrands verksamhet ta fart på riktigt. Men samtidigt med denna lilla framgång började fröet utveckla sig till den bröstsjukdom, vilken slutligen skulle bereda denna strävsamma och begåvade man livet. Troligen hade han ådragit sig denna tärande sjukdom under den treåriga vistelsen i den trånga, osunda lokalen.
Men ännu fick han inte uteslutande ägna sig åt sin egen fabrik. Flera gånger anlitades hans erfarenhet och insikter av Sveriges andra framstående bruksmän, som önskade hans hjälp med att knyta affärsförbindelser med utlandets stora aktörer inom järnindustrin. För detta ändamål företog han ytterligare tre resor till främmande land: första gången (1851) med brukspatronen C.A. Rettig till England och Belgien; andra gången (1854) till England på bekostnad av brukspatron C.J. Olsson på Riddarehyttan, och slutligen år 1856, även denna gång till England med Kammarherren Stockenström. Genom alla dessa resor uppnåddes det åsyftade resultatet, vilket till stor del var Heljestrands förtjänst.
C.V. Heljestrand kunde nu i lugn och ro, med största förhoppning om framgång, fortsätta sin egentliga sysselsättning: finsmidestillverkningen och framställandet av de bästa rakknivar som vårt land har skådat. Han fick även glädjen att se sina fabrikat erhålla de bästa vitsord, både inom och utom Sverige. Emellertid var hans kroppsliga krafter snart slut, och även om hans själ in i det sista ägde full spänstighet, lade en tärande lungsot honom i graven den 29:e juli 1861 vid blott 45 års ålder.
Kort efter C.V. Heljestrands död stod att läsa i ”Post- och Inrikestidningar”:
«Den aflidne har gjort sig känd för stor kunskap och nitisk verksamhet i smidesmanufakturen i allmänhet och särdeles i de finare stålarbeten, hvilka af honom sjelf tillverkades. Inom sitt samhälle verkade han mer än någon annan på samma gång och med samma nit för manufakturens befrämjande och det allmännas angelägenheter. Till och med sedan han intagit den sjuksäng han ej mer skulle lemna, meddelade han ofta sina tankar och råd i frågor rörande det allmänna med det sunda omdöme och den klart uppfattande förmåga, som var honom egen. Han är aktad och saknad af det samhälle han tillhörde, och förlusten är så mycket större, som den säkert länge blir oersättlig.»*Se källa
C.V. Heljestrands rakknivar och fina stålprodukter uppmärksammades vid världsutställningarna i Paris 1855, Stockholm 1866, Bogotá 1875, Philadelphia 1876, Chicago 1883, Paris 1900 och 1937. Företaget drevs vidare i Eskilstuna av Heljestrands avkomlingar ända fram till 1980 då företaget gick i konkurs, främst på grund av avsaknaden av en marknad då Gillette och dess flerbladshyvel vid denna tid erövrat världen som mannens främsta rakverktyg. Maskinerna såldes därefter till Tanzania och det stora lagret av rakknivar föll i glömska.
Eventuell kvarvarande rakknivstillverkning har flyttat utomlands till låglöneländer som Kina, och istället för svenskt stål användes nu företrädesvis kinesiskt och brittiskt stål vid tillverkningen. Idag tillverkas inte några rakknivar alls i Sverige.
2009 köpte Gents upp det kvarvarande konkurslagret av Heljestrands rakknivar. I samlingen finns förutom dessa rakknivar, även ett stort antal rakknivar med skaft i äkta elfenben och äkta sköldpadd, idag skyddade arter och därför förbjudna att omsätta på marknaden.
Källa: Svenska Industriens Män, 1:a Serien, Stockholm, Kjellberg & Åström, tryckt hos J.W. Holm 1875. Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1874. Se bilder från boken nedan.
