raktekniken genom historien
Från Homo Sapiens till Gents
Skriven med barberare Simon
Ända sedan tidernas begynnelse har mannens behov av att raka sitt ansiktshår haft en central plats som ritual, ibland av estetiska och religiösa skäl men lika ofta av praktiska orsaker. Ett hårstrå växer nämligen med cirka 15 cm på ett år. Vi har i en annan artikel tittat på skäggets och rakningens historia men här ska vi mer ingående fokusera på verktyg och rakkteknik och dess utveckling från då till nutid.
förhistorisk & antik tid
Vår bild av skäggiga, håriga grottmänniskor till trots, så förvånar det säkert en del att det finns arkeologiska spår efter att man rakat sig och experimenterat med hårborttagning redan under stenåldern. För cirka 60 000 år sedan började man använda slipade musselskal som "hyvel" - en säkert både tidsödande och föga bekväm procedur men ändå ett första stapplande steg på vägen mot våra moderna redskap.
Går vi vidare till antik tid så möts vi för första gången av en genomtänkt idé där rakningen står i fokus. I gamla Egypten var nästan alla egyptier, hög som låg, i verkligheten renrakade även om faraonerna ersatte sitt avrakade ansikts- och huvudhår med konstgjorda eleganta lösskägg och peruker eftersom det symboliserade gudomlighet, status och makt. Egypten är ordentligt varmt och man ville inte få problem med ohyra och dålig hygien. Hårlöshet var viktigare ju högre status du hade men generellt ansågs hårväxt vara förknippat med slarv och försummelse. Hade man inte råd med en egen frisör så fanns det professionella att gå till - våra första barberare. Verktygen bestod främst av slipade vassa stenar som träddes på en träskaft, och man gnuggade även bort hår med hjälp av en pimpsten.
Kropps- och ansiktshår ansågs orent och skamligt i Egypten men i antika Grekland fick skägget en renässans som tecken på visdom, och man förstod sig inte på egyptiernas vurm för hårlöshet. Med Alexander den store förändrades allt detta då han förbjöd sina soldater att ha skägg eftersom det ansågs opraktiskt och riskfyllt i krig. Här hittar vi för första gången något som påminner om knivliknande föremål, tillverkade av brons eller järn ämnade för rakning.
Hårborttagningskrämer är ingen modern uppfinning utan dessa hade man börjat ta fram redan i Egypten, tillverkade av en arsenikförening eller olika läkemedelsörter (fladdermusblod och extrakt från huggorm kunde ingå!). Dessa utvecklades nu vidare i antika Rom, som fram till kejsar Hadrianus framhöll ett slätrakat utseende som ideal. Romarna använde annars pincetter dagligen men det är nu som rakkniven börjar ta form - man har till och med hittat praktiska små rakknivar som är hopfällbara och vackert dekorerade. Rakblad av järn introducerades. Ofta gick man till "tonsorn", barberaren, men rakningen var inte alltid ofarlig - någon rakkräm användes inte och även om det inte blev lika mycket blodviten som på slagfälten så kunde det ändå gå rejält illa. Det skägglösa modet fortsatte in i medeltiden - riddarna var slätrakade eftersom det annars inte hade fungerat ihop med krigshjälmarna.
rakknivens moderna intåg
De första västerländska rakknivarna i modern mening - så kallade straight razors eller "throat cuts" - utvecklades i engelska Sheffield när Benjamin Huntsman omkring år 1740 lyckades framställa ett blad av hårt kolstål - det vill säga en legering bestående av järn och kol. Uppfinningen föll dock till en början inte engelska tillverkare och fabrikanter i smaken; det var först när fransmännen tog över processen och lyckades göra den populär som den fick genomslag - franska märket Thiers-Issard använder fortfarande samma process i sin högkvalitativa knivtillverkning. Under 1800-talet dök så tyskarna upp med sitt mjukare kolstål och området Solingen blev snart synonymt med stålprodukter för bland annat köksknivar, rakverktyg och manikyrartiklar - deras mjukare variant ansågs lättare att slipa, strigla och sköta om. Alla rakade sig dock inte dagligen, det var främst de högre samhällsklasserna som till en början hade råd att ha tjänare som skötte rakningen. Barberarna överlämnade emellertid snart sina simpla medicinska uppgifter till riktiga läkare för att istället koncentrera sig på rakning och frisering - fler och fler barber shops öppnade, särskilt i England och USA, men det var först i början av 1900-talet som det blev daglig rutin för alla oaktat samhällsklass att gå till barberaren. Den tidigaste kända barber shopen i England är Truefitt & Hill som öppnade i London redan 1805.
säkerhetshyvelns utveckling
Man hade redan i mitten av 1800-talet börjat experimentera med att placera ett knivblad ovanpå ett skaft men det var först omkring 1880 som Frederic och Otto Kampfe i New York lanserade sina tidiga varianter där ett blad skyddades i en metallbehållare. De första modellerna var så kallade single-edge razors med ett enkelsidigt mindre blad som lades inne i en lucka som liknade en grind och sedan stängdes. De gick även under namnet "GEM"-hyvlar. Dessa tillverkas inte idag men däremot går det fortfarande att få tag i blad till dem om man lyckas hitta en sådan kuriositet på antikmarknaden.
GEM-hyvlarna fortsatte succesivt att tillverkas under flera år men redan 1901 kom King Camp Gillette med sitt patent på den variant som kom att bli den moderne mannens bästa hjälpmedel under många årtionden: säkerhetshyveln med så kallade dubbelblad - the double-edge safety razor - erbjöd ett lättare sätt att byta blad i kåpan. Den var från början ämnad för soldaterna i första världskriget som portabelt rakverktyg men när de kom hem fick de behålla dem. De blev allt populärare, efterfrågan på blad ökade och såväl hyvlar som blad började masstillverkas. Uttrycket "be your own barber" myntades, för nu kunde män raka sig själva. På 1920-talet kom som en parentes även Schicks "Inject razor" där idén var att man överhuvudtaget inte skulle behöva röra vid bladet; när ett fördes in via en kassett så åkte det gamla ut.
De gamla rakbladen bestod fortfarande av kolstål, vilket innebar att de blev slöa direkt efter kort tid eller måste striglas, och rostade snabbt. Lösningen kom först på 1960-talet när det engelska märket Wilkinson Sword lanserade blad i rostfritt stål, det vill säga kolstål med tillsatt krom i legeringen, och tvingade konkurrenterna att göra det samma. Bladen fick en hållbarare skärpa och de rostade inte i samma utsträckning.
Den klassiska double-edge säkerhetshyveln kom snart i flera modeller med olika huvud: förutom den vanliga kåpan med "stängd kam" dök tidigt den aggressivare så kallade "open comb"-hyveln upp där bladet exponeras friare genom att dess egg endast skyddas av en kam, och tyska Merkur lanserade även den spännande slanthyveln med ett "twistat" huvud som dels resulterar i en extremt hudnära rakning samtidigt som det skapas minimalt med friktion. På 1940-talet kom den fiffiga butterfly-funktionen där blad byttes enkelt genom att man skruvade på handtaget och huvudet delade sig i två luckor som öppnades och stängdes - en design som verkligen hörde hemma i "space age"-teknologin. Butterflyn slog igenom ordentligt på 1950-talet och kom att bli den som gällde för våra farföräldrar och föräldrar i lång tid.
andra tekniker tar över marknaden
På 1960-talet kom en helt ny teknik i och med att flerbladssystemet (med så kallade cartridge razors) infördes och där främst Gillette kom att bli marknadsledande. Handtaget blev mer ergonomiskt och de vassa dubbelbladen som krävde rakkräm eller raktväl (liksom rakkniven) ersattes nu av utbytbara huvud innehållande flera blad placerade i rad ovanpå varandra. Med den trebladiga Mach3 och senare den fembladiga Fusion kunde man raka sig lätt som en plätt utan att skära sig och det räckte med ett rakskum ur sprayburk eller hyvelns egen "lubra-strip" som förberedande raklödder.
Som alternativ kom även den elektriska rakapparaten för den som ville raka sig snabbt och enkelt och utan raklödder - den introducerades redan på 1930-talet men kom att behålla sin popularitet i decennier trots att dess funktion är mer ytlig och inte tar lika rent men för de som hade bråttom var den en uppenbarelse. Och den kunde till och med användas i bilen!
Idag har säkerhetshyveln återigen kommit på modet och man har insett att de billiga bladen både är effektivare med sin mer hudnära rakning och även mycket billigare och mer kostnadseffektiva. Gents har flera populära hyvelmärken som Merkur, Benjamin Barber, Sailor's och säkerhetshyveln ligger även rätt i tiden med sin tuffare retrokänsla och en trevligare rakupplevelse som andas kvalitet. Sak samma gäller användandet av rakkräm eller raktvål och rakborste. Till och med den gamla rakkniven med helt blad och dess enklare utgåva shavetten med utbytbara rakblad (som är den som används av barberare i Sverige idag) har fått en välförtjänt renässans.