Klassiska parfymer
Skriven av GlenN lauritz andersson & denis vasilije, doftexperter
Att trendspana i dofternas värld skiljer sig en hel del från att följa de cykler som uppkommer, försvinner och återkommer när det gäller hår och ansiktshår. Parfymens utveckling påminner mer om modevärlden med sin kombination av cykliska trender och en stegvis utveckling baserad på omvärlden och tekniska framsteg.
Fram till 1700-talet var i princip alla parfymer av typen Floral, dvs de var baserade på naturliga blomsterdofter som extraherats i oljor. I början av 1900-talet hade det istället utvecklat sig till de tre parfymkategorier som vi delar in parfymer i idag: Floral, Citruscologne och Fougére.
Den industriella revolutionen möjliggjorde utvecklingen av att skapa artificiella dofter samt att utvinna doftämnen ur naturen. Fougère som är doftfamilj nummer tre uppstod på detta sätt, med parfymen Fougère Royale som skapades med Lavendel, Ekmossa och det syntetiskt utvunna doftämnet Coumarin år 1882. Förutom de nya dofter som uppkom blev parfymer billigare både att producera och att köpa. Kanske ännu viktigare, de blev enklare att standardisera och transportera, vilket på sikt utvecklade parfymindustrin just till en industri.
1920&30-talet
Tiden efter första världskriget dominerade fortfarande kontinentala cologner och engelska lavendeldofter. Ett berömt exempel är dåtidens ovanligt lätta och fräscha Acqua di Parma Colonia som lanserades 1916 och ursprungligen var tänkt att användas på näsduken i bröstfickan.
1920-talet var också decenniet när en doft lanserades som förändrade mycket i parfymvärlden. Vid den här tiden var i princip alla parfymer unisex. Visst komponerades det en del parfymer för enskilda viktiga individer, som tex när Creed 1845 komponerade en rosendoft för Drottning Victoria, men generellt sett var alla parfymer till för båda könen. Men sedan hände det något:
It was what I was waiting for –
a perfume like nothing else.
A woman’s perfume,
with the scent of a woman."
orden är Coco Chanels,
om sin parfym Chanel N° 5.
Däremot tar det över tio år innan en motsvarighet skapas för män. 1934 släppte märket Caron sin “Pour Un Homme” (för en man) med noterna vanilj och lavendel över ambra och cederträ. Visst hade det funnits rakvatten avsett för män tidigare, som tex Proraso, men det var först nu det kom en produkt för män som fokuserade på doften snarare än de medicinska egenskaperna. Den nya doften blev snabbt en gigantisk framgång och skapade - precis som Chanel N° 5 - en helt ny marknad.
Till julmarknaden 1938 kompletterade Shulton sin doft avsedd för kvinnor med en ny version av Old Spice avsedd för män, och 80 år senare är det fortfarande en av världens mest sålda mansdofter.
1940&50-talet
Efter andra världskriget fortsatte marknaden för manliga dofter att växa, och den förbättrade hygieniska standarden gjorde också att fler märken som tidigare bara sysslat med renodlad After Shave nu insåg att deras medicinska fokus hade föråldrats.
Några nedslag i historien är t.ex. Floris No. 89 från 1951, en Woody Aromatic som James Bond använder i Ian Flemmings böcker, och en annan är Pino Silvestre EdT, en fougere från 1955 som fortfarande förför med uppfriskande klara noter. 1955 var också året då Chanel slutligen släppte sin Pour Monsieur, den manliga motsvarigheten till deras ikoniska No.5.
Nästa exempel är den klassiska Tabac Original som lanserades 1959 av samma parfymhus som producerar den redan nämnda 4711, och som för många fortfarande är symbolen för gamla tiders rekorderliga manlighet. Guerlain släppte sedan sin klassiska Vetiver 1958, som prisades för sin rika och maskulina bouquet av citrus och lite blommor över kraftigare vetiver, mossa och tobak.
1960&70-talet
På 60-talet lanserades en rad nya och spännande dofter i Frankrike. Ett exempel är Fabergé’s nu ikoniska Brut Pour Homme från 1964 som verkligen såg till att trenden med manliga dofter nådde alla. Diors Eau Sauvage från 1966 är en annan fransk klassiker, och i USA släppte Estée Lauder sin Aramis 1964. Därefter kom 70-talet, och början på vågen av designer dofter för män. Manliga parfymer – eller cologner som de kallades nu när ordet parfym reserverats för kvinnornas dofter – var nu ett etablerat concept. Detta i kombination med nya syntetiska doftämnen fick nästan marknaden att explodera. Vanligast var med aromatiska fougere kompositioner, som ibland kunde dra sig åt det kryddiga hållet. Exempel på designers som passade på att följa i Chanel och Diors fotspår och släppa manliga dofter är tex Paco Rabanne och Gucci.
1980&90-talet
Under överdrifternas årtionde, som 80-talet kallats, dök det upp fler designermärken som ville ta del av den nya marknaden. Calvin Klein lanserade ‘Calvin’ 198 och 84 var det Armanis tur med ‘Pour Homme'. Året därpå släppte Hugo Boss sin ‘Number One’. Men även de renodlade parfymhusen släppte intressanta nyheter, som tex Creed 1985 med sin klassiska fougere ‘Green Irish Tweed’, som med noter av sandelträ, ambra, violer, verbena och iris fortfarande är en sann kändisfavorit. 1988 släpptes så Davidoff Cool Water som var den första riktigt marina doften. Plötsligt var den annars så dominerande citrusen som bortblåst, istället var det barrträ, mint och en känsla av kyligt salt hav som gällde.
Cool Water revolutionerade den manliga parfymkonsten”
Roja Dove
Nästa decennium släppte alla andra stora designmärken sina första herrdofter, men nu med fräschare anslag än de aromatiska fougeres som tidigare dominerat utbudet. Kenzos Pour Homme (1991) var t.ex. en kryddig marin doft, och Jean-Paul Gaultier’s Le Male (1996) var en orientalisk marin doft med mycket mint. Århundradets parfymtrender avslutas stilenligt med att Chanel som på sätt och vis startat utvecklingen släpper ‘Allure Homme’ 1999, vars viktigaste doftelement precis som i den ursprungliga ‘N° 5 inte går att urskilja individuellt.
2000&10-talet
Samtidigt som de etablerade dofthusen fortsätter bygga upp sina positioner så dyker det även upp fler utmanare. Hermes skakade om marknaden med Terre d’Hermès 2006, Paco Rabanne släpper sin utmanande 1 Million 2008 och Creed moderniserar sin profil med den populära statusbomben Aventus 2010. Dofter har nu blivit en självklar ingrediens i det moderna livet, och nya utmanare kliver hela tiden in på arenan. Idén om att en modern manlig doft måste vara orientalisk eller en fougere evaporerar, och det gör också den snart hundra år gamla föreställningen att manliga dofter skall skilja sig från kvinnliga.
För bland de nya utmanarna är det könslöst som är det nya svarta, den nya nygamla normen. Lägg till detta att vi snart med hjälp av avancerad teknik kommer att få uppleva en renässans i förmågan att utvinna fler naturliga doftämnen, samt möjligheten att producera individuella dofter på frammarsch. Då börjar det bli uppenbart att framtiden kommer att dofta riktigt spännande!
