ambra – valspya som parfym
En doft av kaskelot
Skriven av GlenN lauritz andersson & denis vasilije, doftexperter
Ambra, ambergris, valsekret – olika namn på en dyr, sensuell och varm ingrediens som vi stöter på i många mustigare parfymer. Men vad är ambra egentligen? Hur doftar ambra och var kommer det ifrån? Och varför är ambra så dyrbart? Vi på Gents ska här försöka lyfta på locket till vad som gör kaskelotenvalens omtalade biprodukt så speciell och väldoftande i parfym.
vad är ambra?
Ambra är ett vaxliknande sekret som utsöndras ur kaskelotvalens tarmar som skydd när den slukar i sig bläckfiskar, som med sina käkar annars kan ställa till med en hel del skada och irritation på matsmältningsapparaten. Överskottet lämnar kaskeloten som "valspya" i form av mjuka, illaluktande klumpar och hamnar slutligen på stränderna via havet, där den samlas upp.
När ambra omnämns i parfymvärlden avses den så kallade ambergris, det vill säga gråambra, och ska alltså inte förväxlas med den "amber" som utvinns ur växthartser eller fossilerad kåda från bärnsten. Just färgen på ambra är viktig; när ambra är färsk har den en mörk, nästan svart kulör samt en mjuk konsistens, den är då helt oanvändbar på grund av sin starka, illaluktande doft (ofta beskriven som en frän, fekal stank av fiskolja). Det krävs faktiskt 20 till 40 år för klumpen att mogna under rätt förhållanden – den har då fått en ljusgrå, askliknande färg och nått tillräckligt hög kvalitet för att kunna användas som ämne till parfym.
ambrans bruk genom historien
Ambra finns omtalat långt tillbaka i historisk tid; redan i gamla Babylon stöter vi på denna utsöndringsprodukt från kaskeloten, som perserna ansåg ha medicinska egenskaper. Inom vissa grenar av islam har ingrediensen haft en mytisk, helig status. Då var man egentligen osäker på var ambran kom ifrån, och det var Marco Polo som faktiskt var först med teorin att det handlade om uppkräkt valsekret. På 1000-talet infördes ambran till Europa där den främst kom att bli populär som afrodisikum och under digerdöden på 1300-talet ansågs den särskilt effektiv mot smitta. Salvor framställda av ambra gavs också som medicinalmedel mot gikt, förlamningar och fallandesjuka. Idag används ambra främst i Asien där den alltjämt är i bruk som doftämne, medicin och krydda. På tal om afrodisikum – visste du att Casanova spetsade sin choklad med ambra inför sina erotiska erövringar?
ambra – doft, karaktär och framställning
Hur är då ambrans doft? Här handlar det mycket om hur den tillverkas och om den blandas med andra ämnen. Liksom noten oud från agarträdet har ambra många olika ansikten, men det finns vissa särskilda kännetecken: när ambran fått mogna känns den ofta igen på sin sammetsmjuka, sensuella doft av mysk, tvål och tobak, med marina, havsliknande inslag. Många tycker att den påminner om solvarm hud efter en lång dag på stranden. Vaniljaktig sötma kan ofta skönjas liksom animaliska noter, även om ambran anses vara den minst "djuriska" inom kategorin – jämfört med sibetkatt, oud, och bävergäll (castoreum) är den mindre påträngande och "skitig" till sin karaktär (märk väl att vi då talar om ambergris i sin utspädda form!)
Ambra kan i motsats till många andra doftämnen inte bli till eterisk olja, istället framställs en essens – eller ambergris tinktur – via extrahering i alkohol. Inte sällan mixas ambran med andra animaliska ämnen för att få mer komplex karaktär. En särdeles dyrbar metod att framställa ambratinktur är att smula sönder ambra, mysk och sibet som tillsammans blandas med varm 95-procentig alkohol. Blandningen hälls på en kruka och lagras därefter i varm hästgödsel i minst tjugo dagar. En mindre omständlig process är att endast använda sönderdelad ambra, destillerat vatten, alkohol och mjölksocker, men recepten är många och varierande beroende på vilken karaktär man vill ha.
så mycket kostar valspya
Kaskelotvalen är idag utrotningshotad eftersom den jagats av andra orsaker, som det eftertraktade späcket. Att den färska ambran som biprodukt inte gick att använda är knappast förvånande, såvida man inte ville spara den i några årtionden framåt. Den minskade förekomsten av valar har dock medfört att även den mognade ambergris som lagrats i havet har blivit extremt sällsynt – och därmed oerhört dyr och exklusiv. Priset på ambra är skyhögt och avspeglar sig inte bara i förfalskningar utan även i hårresande priser på auktioner. En klump på 1,1 kg som påträffades i Wales såldes på auktion år 2015 för 11 000 pund. Ambraklumpar på över 500 kilo kan kosta miljontals kronor.
Kan man då hitta ambra i Sverige? Nja, sådan tur har man knappast även om man nu fick jackpot i Wales. Visserligen kan kaskeloten dyka upp i vilken ocean som helst och även i Norra Ishavet, men vanligast är varmare breddgrader som Medelhavet och längs Karibiska öarna. Så det finns nog enklare sätt att tjäna sig en hacka, särskilt som det är mer ekonomiskt lönsamt att använda syntetiska ersättningar än äkta ambra i parfym.
syntetisk ambra och ersättningar
Med en så sällsynt och dyrbar ingridiens var det nästan oundvikligt att man började experimentera med ersättningar för ambra (de första försöken skedde på 1950-talet). Med andra ord, de flesta parfymer på den kommersiella marknaden som har ambra/ambergris som not (ofta basnot) är naturligtvis inte äkta ambra – det skulle synas på prislappen – utan antingen en ersättning eller en syntetisk variant. Man försöker alltså skapa en "hyllning" eller doftprofil som representerar ambra, och väldigt ofta med förvånansvärt bra och komplexa resultat. Dessutom med en tillverkningsprocess som bara tar några timmar.
En vanlig ersättning är extraktet labdanum absolute, vars harts innehåller ambrein, samma doftämne som just ambra (labdanum absolute kan även ersätta äkta mysk). Ännu en ambraersättning är den eteriska oljan från muskatellsalvia, som påminner om både ambra och mysk och som då ofta blandas med benzoin, en harts från trädet Storax som ger en röking, varm och vaniljartad prägel.
Mest förekommande idag, inte minst för att det är den billigaste lösningen, är den syntetiska varianten av ambra, kallad ambroxan, som för övrigt innehåller just de ackord av solvarm hud och sötma som man förknippar med äkta ambra. Ibland kan denna även förekomma i kombination med någon av de andra ersättningarna.
parfymer med ambra
En av de få parfymer som anses innehålla äkta ambergris lär vara den klassiska Chanel No 5 (även om det är osäkert om så fortfarande är fallet) samt vissa dofter från Gucci och Givenchy. Oavsett, så tillhör de i så fall undantagen. Så vilka parfymer kan man då hitta som innehåller inslag av ambra?
En favorit hos många är Acqua di Parmas Ambra, en mörk djup doft som lanserats just som en hyllning till noten ambergris, med ett slutresultat som påminner om läder med en rå, nästan djurisk karaktär, men ändå förfinad och elegant. Den balsamiska Mortal Skin från Stephan Humbert Lucas, med associationer till hud, latex och sakral rökelse, är en av flera i samma märke som har ambra som central not, här kombinerad med labdanum och mysk. I Rojas exklusiva doft Great Britain, där hö och animaliskt stall blandas med tvål och elegant viol, utgör ambra och labdanum några av de viktiga hörnstenarna. Ambroxan hittar vi i italienska Venti4 Profumos Venti4 Verde, som även lyckas förmedla ambrans saltstänkta marina ackord, och Molton Browns Neon Amber, som innehåller både ambroxan och labdanum i basnoterna. Och nog tycker vi oss finna åtskilligt med DNA från ambra, benzoin och ambroxan i flera av Alessandro Gualtieris dofter för Nasomatto och Orto Parisi, även om han vägrar avslöja noterna och ingredienserna till sina parfymer.
Ambra är komplext och spännade, och kan öppna en helt ny doftvärld för dig. Inte illa för vad som började med en valspya från en kaskelot, eller hur?
