hur bygger man en parfym?
Om parfymskapandets magiska process
Skriven av GlenN lauritz andersson & denis vasilije, doftexperter
Har du undrat över hur det går till att tillverka en doft från grunden?
Varför använder man alkohol? Vad består egentligen de olika ämnena av och hur blandas de? Låt oss se närmare på den kreativa men arbetskrävande process som ligger bakom för att skapa din favoritparfym.
Hantverket bakom doftskapande har anor långt bak i antik tid, där bland annat grekerna, egyptierna och romarna experimenterade med parfymerade oljor och hudkrämer – ett bruk som sedan spred sig till länderna i Mellanöstern. Därefter kom den arabiska konsten att utveckla parfymoljor att spridas över jordklotet via handelsvägar till Europa. Under medeltiden användes även parfymerade oljor samt aromatiska kryddor och växter av medicinska skäl, då dessa ansågs ha skyddande effekt mot sjukdomar.
I Europa är det främst Italien som rankas som ursprungslandet till det moderna parfymskapandet; har du sett filmen Parfymen så har du kanske fått en inblick i den arbetsprocess som (med vissa spektakulära inslag) utgör grundprinciperna för dagens parfymtillverkning, nämligen att lösa olika doftämnen i sprit, medan vissa hävdar att 1300-talets ungerska "drottningvatten" (föregångaren till den klassiska eau de colognen), där kryddor som rosmarin värmdes upp och destillerades ur vin, är den tidigaste kända varianten.
Kort sagt så består parfymskapandet av att man extraherar olika doftämnen ur blommor, kryddor, animaliska fetter, trä etc. genom att lösa upp dem i alkohol och vatten, blanda dem till rätt mix och sedan filtrera och lagra dem. Allt för att kreera en doft som har rätt balans mellan olika noter samt skapar den karaktär och väcker de minnen och doftassociationer som eftersträvas av parfymören. Det är alltså i högsta grad ett personligt och konstnärligt, gediget hantverk.
ingredienserna
Grundämnena i en parfym utgörs av eteriska oljor från frukter, kryddor, växter, träresiner, vaxliknande rester från animaliska produkter etc. som man utvinner genom extrahering med hjälp av alkohol. De eteriska oljorna är i sig nämligen alldeles för kraftiga för att kunna användas helt i sin rena form.
Ibland använder man extrahering med hjälp av destillerad vattenånga, något som är vanligt i märken som Hermetica Paris, som satsar på så kallade "molekylparfymer" där man vill undvika alkohol.
För att underlätta konsistensen i sprayparfym kan även vatten tillsättas. Man kan välja hur hög koncentrationen ska vara beroende på om man vill skapa cologne, eau de toilette, eau de parfum eller parfum, där det sistnämnda är den högsta koncentrationen. Många, som Nasomatto (över 30 procent) och extrema exempel som de utpräglat rena Profumum Roma (cirka 43 procent) innehåller en särdeles hög andel doftoljor i förhållande till lösningsmedlet.
Vid byggandet av parfymen utgår man från de tre huvudgrupper som en doft är indelade i:
Toppnoter: citrusnoter, frukt, petit grain, vissa kryddor eller blommor. Dessa är ofta flyktiga och inleder doften för att sedan avta och lämna plats för
Hjärtnoterna: doftens huvudnoter som ska prägla parfymens primära uttryck. Här lägger man även florala noter som byggstenar – de kanske inte alltid märks men de finns där. Här finns även peppriga, kryddiga ämnen samt söta toner som vanilj och tonkaböna eller gröna noter som vetiver, rosmarin och enbär.
Basnoterna: doftens fundament och de djupa noter som dröjer sig kvar längst i en parfym. Här återfinns ofta tyngre ingredienser som ambra, oud, olika träslag, läder, rökelse med mera. Många av dessa kan dock även förekomma i de två övre kategorierna beroende på vilken prioritet man vill ge dem.
Det är även ganska vanligt att man tillsätter syntetiska ingredienser, konstruerade i laboratorium – exempelvis är detta vanligt som ersättning för den dyrbara oud-oljan från agarträdet samt ambra (ambergris), som förekommer i många basnoter men av ekonomiska eller praktiska skäl sällan används i sin äkta version, liksom mysk (vars äkta substans från myskhjorten på grund av hanteringen sällan är något västerländska tillverkare vill förknippas med). Amber (bärnsten) är en av flera syntetiska skapade noter som är designade att ge ett visst intryck för att skapa ett djup.
Det finns även färdigblandade kombinationer av doftoljor, så kallade extraits eller "extracts", och man arbetar med dessa på samma sätt som med enstaka noter.
processen
Man bygger upp parfymen gradvis genom att droppa de olika doftoljorna eller extrakten i alkohollösningen och det kan vara ett kreativt pussel att ha hitta rätt balans eller doftkaraktär. Vilken not ska tillhöra vilken grupp i pyramiden och vilken proportion ska de ha i förhållande till varandra? Man adderar rätt antal droppar, doftar, noterar antalet droppar, repeterar, och fortsätter att testa sig fram till man hittat rätt doftbalans.
Därefter lagrar man den färdiga blandningen under en viss tid tills den fått rätt karaktär. En för tidigt tappad parfym har en tendens att stinka för mycket sprit varför en viss mognadsprocess krävs för att göra blandningen användbar. Under lagringsperioden kontrolleras resultatet av en parfymör för att avgöra när den är redo att tappas. Tänk vinframställning på en vingård - det är precis samma sak. Lagringsperioden kan variera från 48 timmar till upp till en månad. Därefter filtreras blandningen med hjälp av vatten och tillsätts möjligen glycerin.
Till slut tappas den på en snygg flaska och påsätts en läcker etikett.
Det hela kan låta enkelt men det krävs ett konstnärligt sinne, kreativitet samt stor kunskap och erfarenhet för att skapa en doft som överhuvudtaget är värd att spraya på huden. För att frammana en speciell personlig upplevelse och ge dig gåshud, ännu mer än så. Ha detta i åtanke nästa gång du njuter av din favoritdoft – att bygga en parfym är en konstart lika komplicerad och känslig som någon annan och oftast resultatet av parfymörens svett, tårar och hårda arbete.