Parfymer med Feromoner
Feromoner har länge varit mytomspunna beståndsdelar i parfymer. Kort kan feromoner beskrivas som doftmolekyler som signalerar olika saker, alltifrån sexuell tillgänglighet till aggression. Även om vetenskapen fortfarande debatterar ämnet, sägs mänskliga feromoner vara en blandning av doftämnen som kan registreras av mottagarens luktorgan även vid mycket låga koncentrationer och oftast helt omedvetet. Inom djurvärlden är det mycket vanligt att djur kommunicerar med omvärlden med hjälp av feromoner.
Hos människan har feromoners betydelse som kommunikationsverktyg minskat genom miljontals år av evolution. Framför allt är det människans förbättrade syn- och hörselintryck som gjort att tolkningen av feromoner trubbats av hos oss människor. Feromonerna ger oss inte längre någon klar bild av budskapet, utan lämnar mest kvar en känsla.
En tydlig trend inom parfymbranschen har de senare åren har varit att försöka återskapa feromoner i parfym. Vi vågar påstå att man aldrig varit så nära som nu. Kanske är det inte den tekniska sammansättning som våra vetenskapsmän avser när de talar om feromoner, men likväl handlar det om dofter som påminner om kön, anus, svett och kroppsvätskor. Doftsignaler som utan tvekan påverkar oss på ett djupare plan än den vanliga citrusparfymen i taxfree-shopen.
Kanske avskräcker det en del, men det är inte meningen att dessa parfymer ska dofta gott på samma enkla sätt som en designerdoft avsedd för den breda massan gör. Syftet är ett helt annat och parfymen är avsevärt mer komplex än vad lekmannen generellt sett uppskattar.
Genomgående för parfymerna i vårt urval är den ständiga närvaron av mysk. Mysk utvanns historiskt från hjortens myskkörtel och den ”organiska” not som mysk ger parfymen har bibehållits även om dagens animaliska mysk uteslutande är kemiskt framställd. Mysken skänker parfymen ett djup och en smutsig kantighet som får hjärnan att tänka i helt andra banor än sockervadd och citruslundar. I vissa av dofterna, exempelvis Xerjoff Oud Stars Al-Khatt, är könsdoften så påtaglig att den nästan helt tar över.
Penhaligon’s Roaring Radcliff är avsevärt mer lättillgänglig. I toppnoten återfinns enkla, lockande noter av rom, tobak och pepparkaka, men under ytan lurar även här sensuella dofter som tonkaböna, honung och bivax. Just bivax ger en tung doft fylld av vällust, som så tydligt härrör från djurriket och allt vad som följer med det.
Xerjoff Oud Stars Mamluk är ytterligare en parfym som drar tankarna till feromoner. Doften är söt, tung, mörk och fylld av Oud, ett av världens dyraste träslag och mycket vanligt i orientaliska parfymer. Denna doft är inte för alla. I gengäld skänker den rätt ägare pondus, harmoni och lugn. Även här är den sexuella anspelningen ständigt närvarande, om än inte alls i samma grad som i systerdoften Al-Khatt.
Animaliska doftnoter återkommer gång på gång i dessa parfymer. Noter som påminner om stall och djurparker. Otvättat och organiskt. För att tilltala oss människor sägs det att en parfym måste ha ett kantigt och skavande element för att komplettera det vackra och sköna. Det är detta skavande element som gör parfymen intressant och komplex. I Penhaligon’s Paithani hänger doften av labdanum tät och tung över läder och ros. Kombinationen av djurhud och labdanum, med rosens påträngande sötma som komplement, skapar en doft som befinner sig långt från mittfåran. Även om människans luktsinne trubbats av och numera svårligen kan uppfatta subtila signaler från det motsatta könet, råder inga missförstånd här. Paithani pekar obarmhärtigt med hela handen.
